Samtidigt är det mer regel än undantag att ha någon typ av sexuell dysfunktion. 80-90% av de vuxna kvinnorna kan ha en eller flera, milda eller manifesta, sexuella dysfunktioner. (Öberg 2005) Det är alltså helt normalt att allt inte fungerar perfekt. Trots vissa dysfunktioner är de flesta flickor och kvinnor ganska nöjda eller mycket nöjda med sina sexliv. (SÖ 1992, SIS 1996, D&L 2006, FHI 2006)
För tonårsflickor finns inte samma koppling, som för vuxna kvinnor, mellan utebliven orgasm och dåligt sexliv. Trots att flickorna sällan får orgasm är de betydligt mer nöjda med sitt sexliv än de vuxna kvinnorna. (SÖ 1992, SIS 1996, FHI 2006) Sex utan orgasm kan alltså vara skönt, vilket även bekräftas av SIS 1996, där 80% (18-74 år) tyckte senaste samlaget var skönt, trots att bara 60% fick orgasm vid det senaste samlaget.
De kvinnor som i vuxen ålder fortfarande inte får orgasm är dock oftast missnöjda med sitt sexliv. (Öberg 2005) Orsaken kan ha ett samband med att det då rör sig om en mindre grupp än tidigare. Kanske är då även förmågan till njutning (upphetsning) sänkt. Tonårsflickorna rapporterar genomgående god förmåga till upphetsning, de flesta upplever smeksex, oralsex och samlag som upphetsande, även om de inte får orgasm. (SÖ 1992) Varför sex utan orgasm upplevs mer negativt av vuxna är dock inte utrett.
Sexuell dysfunktion behöver inte vara att aldrig få orgasm. Det kan vara att få orgasm för sällan eller med för låg tillfredsställelse. Både kvantitet och kvalitet har alltså betydelse. Orgasmsvårigheter kan även definieras som att kvinnan själv upplever att det är svårt att få orgasm. Orgasmförmågan har central betydelse, men förmågorna till intresse, lust och upphetsning behövs också för ett bra sexliv. Orgasmförmågan är lättast att förbättra och när den stiger brukar de andra förmågorna följa med.
Ett helt annat problem är smärta (dyspareuni) vid sex. Det finns djup och ytlig dyspareuni, slidkramp vid samlag och livmoderkramp vid orgasm. Klitorism eller priapism är smärtsam erektion i klitoris. Orgasmhuvudvärk är troligen en form av migrän. Att sex kan ge smärta vid ryggskador, reumatism, lungsjukdomar osv är ingen sexuell dysfunktion, men ett problem för många med skador, sjukdomar och funktionshinder. Man beräknar att några procent av kvinnorna i Sverige lider av dyspareuni eller slidkramp (vaginism).
En orgasm är en positiv erfarenhet, som gör att kvinnan gärna vill ha samma upplevelse en gång till. Därigenom ökar sexintresset och lusten. Detta leder till att hon tar initiativ till sexuella kontakter. Dessa kontakter ger sexuell stimulans, som ger ökad upphetsning och ännu bättre orgasmförmåga. På så sätt fungerar orgasmförmågan som motor i en god cirkel av orgasmer, positiva erfarenheter, intresse, lust, kontakter, stimulans, upphetsning och fler orgasmer. Detta är säkert precis vad evolutionen tänkte sig när den uppfann den märkliga orgasmförmågan. Kvinnan kan bara bli gravid ett dygn i månaden och måste ha sex ofta för att arten inte ska dö ut.
En katthona har ett annat sexliv, som är ett exempel på en helt annorlunda lösning. Hon har våldsamt gruppsex med flera katthanar och får då ägglossning. Genom att para sig med flera hanar samtidigt får hon en säkerhetsmarginal, så hon säkert blir befruktad. Detta leder till att kattungar i samma kull kan ha olika fäder, vilket ibland märks på att de har helt olika färg. Efter parningen går katthonan hem till sig och sedan uppfostrar hon barnen utan någon kontakt med deras fäder. Om människohonan fungerat likadant skulle vårt samhälle sett ganska annorlunda ut!
Sänkt orgasmförmåga kan ses som en ond cirkel. Kvinnan får mer negativa erfarenheter och sexintresset och lusten minskar. Detta ger färre sexuella kontakter och mindre sexuell stimulans, mindre upphetsning, ännu färre orgasmer osv. Ett sätt att bryta den onda cirkeln är att införa mer adekvat stimulans i systemet. Det är i princip detta behandlingen av sexuell dysfunktion går ut på. Om stimulansen ger upphetsning och orgasm börjar hjulen snurra åt rätt håll igen, med ett bättre och bättre sexliv som resultat. Orgasmförmågan är alltså inte en isolerad funktion, utan en del av det fysiska, psykologiska och sociala sexuella systemet. Syftet är förstås att det ska bli barn, men mycket tyder på att sexlivet även är viktigt för den fysiska, psykiska och sociala hälsan. Kvinnor med bra orgasmförmåga är inte bara mer nöjda med sitt sexliv, de är även mer nöjda med sitt liv i största allmänhet.
UPPLEVS DYSFUNKTIONEN SOM ETT PROBLEM?
Att uppfylla kriterierna för att ha en sexuell dysfunktion, behöver inte betyda att man upplever denna som ett problem. De flesta både har någon dysfunktion och är ganska nöjda med sitt sexliv. Ibland hör man att sex kan vara bra utan orgasm, en ev orgasm är bara en extra bonus. Det intressanta i det här sammanhanget är egentligen hur kvinnorna själva upplever sina sexuella funktionsnedsättningar. Dessbättre har detta kartlagts av FHI i SIS 1996. Den akademiska uppsatsen D&L 2006 bygger på en webbenkät med bla samma frågor som i SIS 1996. De som deltog i D&L var yngre, hade anmält sig frivilligt och levde i ett förändrat Sverige tio år senare. Man skulle kanske gissa att de yngre var mer frigjorda, hade större lust och mindre dysfunktioner. De var mer frigjorda och hade större lust, men dysfunktionerna verkade inte mindre i denna grupp. Detta kan bero på att kvinnor med sexuella svårigheter oftare väljer att deltaga i undersökningar. Även kvinnor som utsatts för övergrepp är mer intresserade av sexologi och deltar oftare i undersökningar. (Öberg 2005) De som har manifest orgasmdysfunktion eller manifest intressedysfunktion visar ett signifikant samband med att de är mindre nöjda med sina sexliv. Sådana dysfunktioner är alltså ett problem. (Öberg 2005 utifrån data i SIS 1996)
Så här många i D&L 2006 tyckte att olika dysfunktioner inneburit problem för dem: (Svaren från SIS 1996 inom parentes.)
Orgasm Sexintresse Upphetsning Org Onani
Hela tiden 7% (2%) 1,6% (3%) 2,55% (1%) 4,07%
Nästan jämt 10% (2%) 6,6% (3%) 4,36% (2%) 1,63%
Ganska ofta 13% (7%) 17,8% (10%) 17,82% (5%) 6,5%
Gansk sällan20% (12%) 20,5% (17%) 19,64% (10%) 8,94%
Nästan aldrig25% (25%) 27,8% (23%) 31,27% (22%) 19,51%
Aldrig 26% (52%) 25,7% (44%) 24,36% (64%) 59,35%
Dessa värden innebär att 23% (11%) ganska ofta till hela tiden upplevde problem med sänkt förmåga till orgasm, 26% (16%) med sänkt förmåga till sexintresse och 25% (8%) med sänkt förmåga till upphetsning/lubrikation. 12% upplevde enligt D&L 2006 ganska ofta till hela tiden problem med att få orgasm vid onani.
Enligt Katarina Öberg 2005 (till stor del byggt på SIS 1996) hade 22% manifest orgasmdysfunktion och 10% upplevde denna som ett problem. 60% hade mild orgasmdysfunktion och 38% upplevde denna som ett problem. Hennes genomgång av olika undersökningar visade förekomst eller prevalens med värden från 4% till 29% för orgasmsvårigheter. De olika värdena beror bla på hur man definierar begreppet dysfunktion.
I SIS 1996 ansåg 22% att de fick orgasm för sällan. Bara 14% av dem var nöjda med sitt sexliv, jämfört med två tredjedelar av dem som inte hade orgasmdysfunktion. En bra orgasmförmåga är tydligen viktig, för även den stora grupp som har mild orgasmdysfunktion är mindre nöjda med sina sexliv, jämfört med dem som har lätt att få orgasm.
HUR MÅNGA NÅR ÄNDA FRAM?
Den kvinnliga orgasmförmågan kräver tid och inlärning för att utvecklas. En förenklad beskrivning: I de lägre tonåren kan bara en minoritet få orgasm på något sätt. I mellersta tonåren kan hälften få orgasm och i de övre tonåren kan mer än hälften få orgasm. Dessa värden är egentligen för låga, eftersom inte alla är sexuellt aktiva. Enligt SÖ 1992 hade de 17-åriga flickorna dessa erfarenheter: Smeksex 75%, samlag 65%, onani 65% och oralsex 60%. Dagens värden kan vara lite högre, men det finns ändå en grupp som inte får någon sexuell stimulans, eftersom det är samma sexuellt aktiva grupp som har sex på flera olika sätt. Detta innebär att det är större andel av den aktiva gruppen, än av hela gruppen, som får orgasm. De sexuellt inaktiva kan egentligen bara få orgasm i sömnen genom sexdrömmar, vilket är ovanligt att få. Märkligt nog var detta sätt att få den första orgasmen vanligare förr. (Kinsey 1953, SIS 1996)
I vuxen ålder är det bara några få procent (3% i SIS 1996), som aldrig fått orgasm på något sätt. Orgasmförmågan är som högst i åldersgruppen 25-49 år (SIS 1996), kanske pga en kombination av erfarenhet och höga hormonnivåer. Den sexuella lusten når dock den högsta nivån redan under perioden 18-24 år, efter att ha ökat under hela tonårstiden. (SIS 1996, D&L 2006)
I vuxen ålder kan omkring 95% av kvinnorna få orgasm genom egen beröring. I tonåren är det högst hälften (drygt 40% vid 17 års ålder enligt SÖ 1992) som har den förmågan. Genom att de sexuellt aktiva tonårsflickorna får flera olika typer av stimulans, så blir andelen som fått/får orgasm på något sätt högre. (65% enligt SÖ 1992) Den tidiga orgasmförmågan vid smeksex, oralsex och samlag ligger troligen inte högre än på 20-35 procent. I vuxen ålder varierar andelen som någon gång får orgasm vid sex med partner mellan olika undersökningar, men 85-95% verkar rimligt. Bara omkring en tredjedel eller 25-50% kan få orgasm genom samlag, dvs penis rörelser i slidan. Över hälften kan överhuvudtaget inte få orgasm utan klitorisstimulering. (SIS 1996, D&L 2006 mfl) Orgasmförmågan varierar alltså kraftigt beroende på typ av stimulans Att en manlig partner är närvarande sänker faktiskt orgasmförmågan påtagligt. Kvinnorna brukar beskriva detta som att det blir svårare att slappna av tillsammans med pojkvännen. Spändheten ger stress, sympatisk eller noradrenerg aktivitet, som sänker förmågan till upphetsning.
En viktig del av orgasmförmågan anses vara förmågan att koncentrera sig och uppleva, dvs njuta och upphetsas av, det som händer i kroppen. Alla upplevelser uppstår i hjärnan, kroppen har inget medvetande som kan uppleva något. När det kommer nervsignaler från erogena zoner till hjärnan uppstår lustkänslor i hjärnan. Dessa leder i sin tur till en upplevelse av njutning och ökad upphetsning. Allt är processer i hjärnan och därför är förväntningarna och tolkningarna så viktiga. Man kan jämföra med en vinterbadare som njuter av sitt dopp och en skräckslagen person som ramlar i en isvak. Skönheten är i betraktarens öga och njutningen är i njutarens hjärna. Detta fascinerande område kallas neuropsykologi och utvecklas för närvarande mycket snabbt, när vi får mer och mer kunskap om hjärnan.
Paradoxalt nog är själva orgasmen en sympatisk aktivitet, en stressreaktion. Kroppens gaspedal tar över med hjärtklappning, höjt blodtryck, flämtande andning och andra typiska uttryck för uppvarvning, under orgasmen. Man måste varva ner för att bli upphetsad, men sedan, när orgasmen kommer, måste man tvärtom låta sig varvas upp. Detta beskrivs ibland som att kvinnan måste släppa kontrollen och låta sig svepas med, för att få orgasm. Att då tex göra knipövningar är en form av distraktion, som gör att försöken att behålla kontroll, vett och sans, får mindre chans att lyckas.
Numera anser man att allt detta vanligen måste läras in genom upprepade praktiska övningar. Detta kan vara en del av förklaringen till att det kan ta flera år för kvinnor att lära sig få orgasm, medan männen i genomsnitt lär sig konsten på 6 månader och redan i 13-årsåldern. (SIS 1996) Hur som helst så ökar andelen kvinnor, som kan få orgasm, drastiskt med stigande ålder.
HUR OFTA?
Att kunna få orgasm är inte samma sak som att alltid få det. Omkring 90% av de vuxna kvinnorna fick orgasm senast de onanerade och detta värde återkommer i gamla och nya undersökningar. (Hite 1976, Bergström-Wahlan 1981, SIS 1996, D&L 2006) Andelen som fick orgasm senast de hade sex med partner är idag med stor sannolikhet 50-70%. Gamla undersökningar ger både högre och lägre värden. Åldern är en viktig faktor för hur stor andel som fick orgasm senast de hade sex med partner, förmågan är störst i gruppen 25-49 år.
VAD HÄNDER?
Orgasmen är resultatet av ett samspel mellan hjärnan och resten av nervsystemet, musklerna och kroppens kemiska system. Detta ger muskelsammandragningar, uppvarvning och en topp av intensiv njutning. Kroppens egna droger ger hjärnan en kick, ett mystiskt rus, som särskilt kännetecknas av att medvetenheten om omgivningen minskar. Detta kan mätas som att aktiviteten i amygdala, kroppens larmcentral, minskar. Att anpassa stressnivån till det som händer i omgivningen prioriteras helt enkelt ner. En annan sida av det förändrade medvetandetillståndet är positiv affekt. Detta kan upplevas som en kick av glädje eller lyckokänslor. Den ökade blodcirkulationen kan ge känslor av värme, som kan vara ganska överväldigande. Ibland blir kvinnan verkligen varm och svettig. Det höga blodtrycket kan ge yrsel och tom leda till en kort stunds medvetslöshet. Genom evolutionen har vi lärt oss tolka alla dessa upplevelser positivt och njuta av dem.
Poeter har i alla tider försökt beskriva orgasmupplevelsen på olika sätt: Att dö, att höra klockor ringa, att komma till himlen, att se raketer explodera, att känna fördämningar brista osv. Efter orgasmen kommer en avslappningsfas och ofta en behaglig trötthet. Detta gör att många använder orgasmen som ett sätt att kunna somna. Hormonproduktionen under orgasmen innebär också att den kan lindra smärta, spändhet, ångest och PMS. De positiva effekterna påminner alltså lite grann om de som man får vid motion, som också ger ökad blodcirkulation och en kick av kroppens egna droger. Orgasmens direkta hälsoeffekter är dock inte alls lika väldokumenterade som motionens. En del undersökningar tycks ändå visa att de som får många orgasmer lever längre och är friskare, men det finns (ännu) inga rekommendationer om 6-8 orgasmer om dagen!
FAKTORER SOM ÖKAR FÖRMÅGAN
Genom statistisk analys kan man se vilka faktorer som samvarierar med förmågan att få orgasm. En tidigare ganska okänd faktor är att även mannen fick orgasm. Kinsey (1953) trodde att 100% av männen fick orgasm, men så är det inte. Efter varje åldersgrupp kommer först andelen kvinnor som fick orgasm senast de hade sex med partner och sedan andelen av deras män som också fick orgasm. (SIS 1996)
18-24 år 60% / 83%
25-34 år 69% / 88%
35-49 år 67% / 78%
50-65 år 52% / 63%
66-74 år 22% / 24%
Andra faktorer som tydligt samvarierar med att kvinnan får orgasm är: (SIS 1996)
Kvinnan får smeksex
Kvinnan har samlag ofta
Kvinnan onanerar ofta
Kvinnan fick sin första orgasm vid låg ålder
Kvinnan har erfarenhet av oralsex, analsex och vibratorsex
Även dessa faktorer samvarierar med att hon fick orgasm senast hon hade sex med partner:
Kvinnan känner sexuell lust ofta
Kvinnan tycker sex är viktigt i hennes liv
Kvinnan är nöjd med sitt sexliv
Kvinnan har lätt att bli sexuellt upphetsad
Detta är helt enkelt en beskrivning av en "orgasmisk" kvinna, som har lätt att få orgasm. Fugl-Meyer et al (2006) visade att risken för orgasmdysfunktion var mindre om kvinnan fått första orgasmen vid tidig ålder, om hon tyckte sexualiteten var viktig, om hon ansåg sig ha lätt för att bli upphetsad, om hon hade en bred repertoar av tekniker och om hon fått orgasm genom smeksex, oralsex och samlag. Slutsatsen var att kvinnor med en mer mångbottnad roll och mer ömsesidiga sexuella aktiviteter hade lättare att släppa kontrollen och få orgasm. En annan slutsats skulle kunna vara att de som lätt får orgasm är mer motiverade att prova olika saker, alltså hönan och ägget. Kvinnor med manifest sexuell dysfunktion har samlag mindre ofta än kvinnor med mild dysfunktion. (Öberg 2005, Fugl-Meyer & Fugl-Meyer 2004)
En bra parrelation innebär mindre risk för manifest dysfunktion, detta tyder tex SIS 1996 på. Man kan tänka sig att en dålig parrelation innebär större risk för ångest (som minskar förmågan) i den sexuella situationen med partnern. På motsvarande sätt kan emotionell närhet i relationen vara en funktion av parets gemensamma sexliv.
Från teori till praktik: Vad kan kvinnan göra för att lättare få orgasm? Detta är ett stort område och det finns inget enkelt svar. Orgasmförågan är ett resultat av samspelet mellan olika fysiologiska, psykologiska och sociala faktorer. I motsats till vad media påstår finns det inga enkla knep eller hjälpmedel, som fungerar för alla. Det finns dock mycket kvinnan själv kan prova, för att lättare få fler och bättre orgasmer. Dessa åtgärder kan dels in i fem grupper, nedvarvning och ostörd miljö, minimal hämning, maximal stimulans, upphetsning-platåstadie-orgasm och kravlöshet.
1. Nedvarvning är att skapa en vilosituation, då det parasympatiska nervsystemet dominerar. Denna del av det autonoma nervsystemet används för att äta, spjälka maten, reparera och bygga upp kroppen samt för sex. Förmågan till erektion styrs av de parasympatiska nervsystemet och är den fysiska sidan av upphetsningen. Kvinnan får erektion (blodfyllnad) i brösten, vårtgårdarna, bröstvårtorna, blygdläpparna, klitoris, slidan och livmodern vid sexuell upphetsning. Detta gör att hon bokstavligt talat blir "het" när den ytliga blodcirkulationen ökar, samt att känsligheten och förmågan att producera lustkänslor och upphetsning ökar. Det sympatiska nervsystemet dominerar i stressade situationer och då blir det svårt att äta, spjälka maten, kasta vatten, reparera kroppen, koppla av, sova och ha sex. Sex och stress är alltså inte kompatibla. Intuitivt har många sex på kvällen när de lagt sig och befinner sig i en vilosituation.
En del kvinnor lägger ner arbete på förberedelser och miljö när de har tid, andra kan blunda, fantisera och glömma omgivningen på kommando. Att ta ett varmt bad eller göra något annat avslappnande kan för somliga vara en bra början. Det viktigaste tycks ändå vara att man slipper bli störd eller avbruten. Därför är småbarn och nattskrik en sådan utmaning för sexlivet. En del kvinnor går in i badrummet, det enda rum där det är accepterat att låsa om sig, för att få vara ifred.
2. Minimal hämning är att distrahera de psykologiska och fysiska processer, som dämpar den sexuella förmågan. Liknande metoder används vid smärtbehandling och kan bestå i bakgrundsmusik, fantasier, läsning eller film. Bara att ha teven eller radion på kan räcka. En helt annan distraktionsmetod vid sex är att kvinnan gör knipövningar med bäckenbottenmusklerna.
3. Maximal stimulans innebär att stimulera klitoris på det sätt som ger mest upphetsning. Det mesta utom oralsex kan kvinnan prova på egen hand, för att lära sig vad hon behöver för att bli upphetsad och få orgasm. Smekningar, vibrator, handdusch, vattenslang, mjuka föremål, att trycka klitoris mot en möbel, att liggande på mage gnida sig mot en hopvikt handduk, att gnida sig mot partnerns lår eller underliv (kallas tribaldi resp saxen bland lesbiska kvinnor), att korsa låren och rytmiskt pressa samman dem, är olika metoder värda att prova. Experterna rekommenderar ofta kvinnan att prova en vibrator. Även om vibratorn ser ut som en löspenis (dildo) fungerar den bäst på klitoris. Alla hittar sin favoritmetod eller flera metoder att variera med. Hite väckte stor uppmärksamhet när hon visade på hur många olika sätt kvinnan kan få effektiv sexuell stimulans. De allra flesta föredrog dock att ligga på rygg med särade ben och massera klitoris med höger långfinger. För många var det viktigt att spänna benmusklerna, vilket gjorde det lättare att få orgasm. (Hite 1976)
4. Upphetsning-platåstadie-orgasm är den klassiska beskrivningen, som gjordes av Master & Johnson efter laboratorieförsök. De gjorde även de första försöken med vibratorer och kom fram till att dessa massageapparater kunde underlätta kvinnans orgasm och öka chansen för multipel orgasm. I början av upphetsningsfasen behöver inte beröring av klitoris kännas behaglig. Idag vet vi att klitoris måste styvna, innan den kan producera lustkänslor. En tumregel är att detta tar lite längre tid än det tar för slidan att bli våt. Stimulansen kan därför börja med smekningar av kvinnans bröst, mage och lår, de områden som de flesta upplever som mest erogena förutom underlivet. Sedan kan man smeka underlivet, först försiktigt och sedan mer och mer intensivt. Slidmynningen och de inre blygdläpparna är känsliga och kan ge stark upphetsning. Slutligen kan man börja med klitorisstimuleringen. Under platåfasen är det bäst att inte avbryta en påbörjad klitorisstimulering, eftersom då upphetsningen kan sjunka för mycket. Experterna rekommenderar upp till 20 minuters oavbruten klitorisstimulering med finger, vibrator eller handdusch. När orgasmen närmar sig kan man öka takten eller skruva upp hastigheten på vibratorn.
Ett glidmedel tar bort friktionen och kan ge en behagligare upplevelse, även om kvinnan blir våt och egentligen inte behöver ytterligare lubrikation. Om klitoris blir överkänslig kan man smeka bredvid istället för mitt på. De flesta kvinnorna stimulerar slidan en del, men ägnar sig i första hand åt klitoris. Bara någon procent väljer att få orgasm genom att stimulera enbart slidan. Man kan därför utgå från att stimulera i första hand klitoris och då få mycket goda odds för att detta passar kvinnan bäst. Svårare än så är inte den rent fysiska biten.
Den mentala stimulansen kan vara avgörande för om kvinnan får orgasm eller inte. Många behöver sexfantasier för att bli tillräckligt upphetsade och få orgasm. Dessa fantasier är oftast mer eller mindre perversa, men de fyller sin funktion. Otrohet, sex med en annan tjej, sex på allmän plats och att bli tvingad till sex är de vanligaste sexfantasierna. Grövre fantasier som tidelag och våldtäkt är också vanliga, men de säger naturligtvis absolut ingenting om vad kvinnan skulle vilja göra i verkligheten. Att fantisera under samlaget är också vanligt, men en del kvinnor vill inte berätta det för partnern, eftersom de tycker att de luras lite grann. Förr var Paul Newman den vanligaste drömälskaren, för några år sedan vann Johnny Depp en omröstning bland kvinnor. Att fantisera om sex med (den verkliga) partern är ovanligt.
Erotiska noveller påminner om kvinnors sexfantasier och är den populäraste formen av pornografi bland kvinnor. Även porrfilm kan vara värd att prova, men av någon anledning blir färre kvinnor än män sexuellt upphetsade av sådan film. Kvinnor som lätt får orgasm får det ännu lättare framför en spegel, men kvinnor som har svårt att få orgasm får det ännu svårare. För dem är det bättre att se sig själva utifrån och låtsas att de är någon annan. Kvinnan kan tex fantisera om att hon har sex med en annan kvinna och att hon är den kvinnan, som blir stimulerad.
Många kvinnor måste koncentera sig på njutningen, hjälpa till och medvetet arbeta fram orgasmen. När orgasmen närmar sig måste hon släppa efter och låta den komma, våga ta språnget och dyka ned i erotikens ocean.
5. Kravlöshet är kopplat till nedvarvning och en vilosituation. Att försöka för mycket ger stress, som sänker den sexuella förmågan. Med partner kan därför sex utan orgasm, sex utan samlag och smekningar utan att röra underlivet, vara metoder att få kravlös och avspänd fysisk närhet. Vid sjukdom kan den sexuella förmågan försvinna, men kvinnan behöver fortfarande lika mycket ömhet och närhet. Tyvärr kan en del män då undvika vanligt hångel, om de tror att detta måste vara eller tolkas som en början till sex.
Om syftet är att ge kvinnan orgasm får man ändå inte vara för målmedvetna. Omkring hälften av alla kvinnor fejkar orgasm, för att mannen ska bli nöjd eller kanske oftast helt enkelt för att han ska sluta. Sådan orgasmhets är kontraproduktiv och leder inte till något bra för någon. Det bästa är att leva i nuet och njuta av det som händer just då. Kommer det en orgasm lite senare är det bra, kommer det inte någon orgasm är det också bra. Även om man vill öka orgasmförmågan är en sådan inställning den som fungerar bäst. Bedömning kan ge ångest (sympatisk aktivitet) som minskar förmågan till upphetsning och därmed orgasm.
Men sexlivet kan alltid bli bättre och ett sätt är att stimulera lusten, upphetsningen och orgasmförmågan med lite pirrig erotik. Erotik och porr skingrar även dystra tankar och prestationskrav genom distraktion.
